Det blev jobb ändå, tillslut

Jag låg och såg på film fram till 12 tiden och så tänker jag att det är dags att börja göra sig ordning för att äta mat och sen gå väg och träna. Precis då kommer Maria och knackar på min dörr och frågar om jag är hungrig.
Sagt och gjort, vi gjorde makaroner och köttbullar, så packade vi ihop och gick ut genom dörren.

När vi kommit ungefär 20 meter så ringer Marias telefon, det är Peter som ringer och frågar om vi kan tänkas börja arbeta nu. Visst säger vi och börjar traska mot jobbet istället, halvvägs så hämtar han upp oss och vi kommer fram till jobbet och jag sätter på mig mina täckbyxor, vi gör oss redo för färd upp till toppen.
Väl där uppe så är det bara att börja städa, jag grejar med diskmaskinen, det är då jäklar vilket jobb det är, jag har ännu halva maskinen kvar och jag stog och gnuggade konstant i en dryg timme!

Imorgon bär det av klockan 9 igen, hääärligt! Ni anar inte utsikten, lägger in kort sen efter att jag duschat =)

För övrigt är jag världens mest osmidigaste, när vi ska hoppa på liften och åka ner igen, är de så pass högt upp, så man måste hoppa upp... tänk er mig med termobyxor och världens kortaste ben...
Ner kom jag i alla fall, så på liften kom jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0